den bottenfrusna lyssnaren
har något att säga dig
du som glider i baktaktens vågor
famlande bland visor
och anonyma basgångar

det finns något att tillägga
en slags outtömlighet
i uppfattningen av mötet
något mer än bara en skymning
något mer än bara förtäring

molnen drev som vanligt
i det skiftande ljuset
utanför fönstret stod träden
helt stilla som i väntan
någon sjunger på håll

några fraser om kvällen
en ton byter skepnad
detta är också ditt liv
fantasin är en ubåt
långsam i frusen jord

någon tog ett äggskal
vände på det och sade
”detta är himlen”
du lyssnade och log
sådan är musiken