mina pärmar är fyllda av dig
jag ska ut och flyga innan klockan 12 på morgonen
jag river ut dina ord ur täcknet
och frågar morfar om mormor tyckte om hummus
ja, det åt hon ofta sa han så levande trots att han varit död i 20 år
falska leenden folk dör i cancer ingenting hörs jag lägger mig och vilar
mina drömmar är obehagliga att minnas
så minns vi livet när det en gång tar slut