När jag var barn
Fångade jag en gång
En ensam surrande solstråle
I en glasburk med hål i

Jag höll den vid liv
Matade den med regnstänk
Och ljusa minnen
Av gräsmattan och syrenen utanför

Ibland höll jag upp den
Lät den lysa över husflugan
Som satt mellan glasen i fönstret

Ett styng av hopp
Flammade upp och försvann

Senare
När den vuxit sej till en vårsol
Utmärglad och hungrig på livet
Öppnade jag locket
Skakade ut den
Såg den försvinna över marken