Vissa dagar går jag och smakar på saknaden

smakar punkterna på din nacke
jag aldrig brydde mig om
att kyssa

Rynkorna i din panna
jag aldrig stannade upp och betraktade
trots att de var där

trots att du var där

Jag hade kunnat hålla om dig
i soluppgången, innan du vaknade
istället vaknade jag till dina brännande ögon
en desperation vi kallade kärlek

där och då
borde jag ha vetat att vi var förlorade
där och då
borde jag lärt mig
att gå