Vad ger dig rätten att skrika "hej" när jag promenerar ensam i universum och funderar över dagen? Vad ger dig rätten att inkräkta på min frihet, svära mot tystnaden som uppstår mellan oss?

Det finns frågor jag vill ställa. Jag kommer göra det även om tiden är kort i mötet. Kanske är jag försvunnen redan i nästa steg eller sover förbi morgonen. Vad ger dig rätten att anta saker om mitt tillstånd?

Du och jag är varsin galen version i liv. Vi ska inte dela någonting, ingen ångest, ingen smärta. Vi har ingen jävla aning om varandra, men vi är ändå lika beroende av att uppleva sol i vårt förflutna.

Vad ger dig rätten att försöka få saker, då jag har nog med saknad? Varför anser du dig ha rätten att riva muren? Vad ger dig rätten till rätten om rättvisa och varför utgår du hela tiden från din egen dag?

_________