Denna terminsstart var ganska svår

postskåpen låg på en kyrkogård

mitt fack var 13 och onåbart

blev till ett legohav ganska snart

jackan försvann och min väska med

fanns ingen som kunde ge besked

Sen kom en värsting och stimmade

jag höll om henne som vinglade

runt hela huset och klagade

medan hon klumpigt fram raglade

milt sökte jag öka hennes fart

trodde jag missat lektionens start

men hon kröp fram som en dödhummer

jag hade inte nåt nödnummer

Vi kom tillbaka till klassen sen

nu kunde hon gå på egna ben

jag sökte finna min klassrumsdörr

uti en lutande korridor

fann bara glada affischerna

hurtiga ungdomspastischerna:

tänk på dig själv och gör karriär!

gå inte där som en proletär!

jag var så glad att jag ej var ung

trots att jag kände mig trött och tung

Fick börja om från begynnelsen

packa om lasset och nynna sen