Det känns som 
om det vore igår
jag lät tiden gå
minut för minut
som blev till timmar
vilka summerades till
dagar, veckor
månader och år ...

Vet ej
när mitt perspektiv
på min kalendertid
övergick till en betraktelse
av årstidernas växlingar
och förändringarna i mitt liv ...

Idag jag ser
vintern
som övergår i vår
inför den sommar
vilken kommande höst
ännu ett passerat år föregår ...

I väntan på
att den dig 
som är ämnad för mig
äntligen låter
mig tillsammans med dig
dela resten av mitt liv få ...

... lever jag en dag itaget
skriftande min längtan
i fåfängligt hoppfulla vårdkasar
och en och annan affirmation ...

Avvaktande 
betraktande livet
som pågår
i min omvärld
allt under det
att jag ger mig ut
på en och annan exkursion
för att se mig omkring
efter vilka möjligheter
tillvaron erbjuder
och vad annat
som finns där att se ...

Vet att du finns
och att du en dag
kommer att komma
för att stanna och förbli 
för att bygga minnen
tillsammans med mig
under resten av vårt liv ...

Men visst finns det dagar
då jag undrar lite över
Universums lagar ...

... Inte så där
alldeles överdrivet ...

... men stundom
kan det kännas lite uppgivet ...

Söker dock fort jämt
finna nya förutsättningar
för att jag mitt liv 
som jag vill ha det 
åter tillbaka ska få ...

En dag itaget
intill dess 
att jag får det jag behöver ...

... eller tills
kalendertiden
obevekligt passerat 
och mitt jordeliv är över ...

Jämväl
jag är tacksam för
att jag är en envis natur
som ej kan ge upp
min tro 
på livets makt och gåva
att också men mig väl ...

- Så därför
lär det dröja 
innan jag tillåter tiden
tvinga mig att bjuda farväl ...