Träddrömmar

Är tvungen att luta mig tillbaka i snöstormens vrål.
Det ryter så.
Hoppas mina snirkliga rötter håller mig upprätt,
så jag inte rycks upp med dom och dråsar tungt till marken.

Solen värmer min eldröda bark
mina grenar vinkar glatt i vinden till förbipasserande.
En vacker utsikt har jag framför mig. Mälaren.

Oj, nu kommer den där mannen med sågen
jag kan höra vibrationerna av hans bestämda steg.
Jag har inget obekvämt band runt mig, så jag får nog vara ifred.
Jag har hört dom andra tallarnas viskande susande böner i natten,
fyllda av rädsla att bli utvalda till sin undergång,
som plankor till nåt golv, bord eller stol i herremanssäten.

Kottarna mina småttingar faller ner.

Nu går han med stora tunga steg och sågar ned min kompis här breve, suck.
Saven min bärnstensfärgade gråter.
Nu är det natt, men ungdomarna kommer, slår sig ner på bänken intill,
dricker öl och skriker när dom pratar.
Efteråt ligger fimpar och ölburkar runt min fot. Så fult det är .
Sand under mig och lera. Jag har klarat livhanken igen. Snart blir klockan fem.
Jungfrusund är mitt hem.

Den snälle mannen kommer förbi. Undrar i mitt stilla sinne om han är skogvaktare. Han plockar bort fimpar godispapper och ölburkar.
Tänk
Blir glad från rötterna till kronan.