varför strävar jag alltid sakta
framåt sneglar över axeln vinner mark men
tappar hejdlöst fotfästet
växlar om;
den tid som
spillts var aldrig spilld älskade
den lärde oss om livet
kuggar hjulet sakta undrar jag är spelet
rent hur i norden fräter dina ögon hål på
min hud jag
kan
inte
skyla mig
mor har lärt mig att i
krig och kärlek är allting tillåtet
kanske är det därför jorden känns så sned
det vackra kan aldrig återställas vint stirrar
jag nu på fragmenten av mig
själv frågar mig
igen var kuggarna sett mark
det spinner på
evighetshjulet
tiden rinner och kanaler bildar djupa fåror
kring mitt bröst
jag har gjort mig vacker ikväll
men du får aldrig se
du får aldrig se mig