Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du lever nära syndens näste



varför vill du skada de små
slå deras sinnen gul och blå
när deras själar förtvinar
och kraften hos dem sinar
i min värld är himlen blå
i din så har den blivit grå
hos mig finns det kärlek och hopp
du har förlorat själen i din kropp
denna kyla som du fryser allt till is
smälter jag lätt på mitt vis
änglarna har nu gett mig all min styrka
det talade de om när jag var i min kyrka
denna feghet du har kommer att straffas en dag
men det är Guds jobb och inte jag
när ska du vakna från din empatilösa dröm
fick du ingen kärlek när du var barn i ditt rum
jag tycker synd om dig och dina konstiga tankar
där din dominans och dikterande alltid bankar
jag försöker att sända dig en massa ljus
men du bränner allt ut lågan då den närmar sig ditt hus
var finns egentligen din tro
har den sprungit sin väg över mörkrets trasiga bro
jag önskar att du fick frid och ro
men det är lönlöst utan en tro
jag kan se solen lysa när mörkret hälsat på
och himlens alla änglar på himlen blå
men du blundar för allt som du skulle kunna se
så det sista jag kan göra är att för dig be
>




Bunden vers (Rim) av Thekid71
Läst 187 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2016-03-02 12:03



Bookmark and Share


  Nellie629
äsch, hans/hennes änglar kanske är dina lågor u know? relativitet och what not
2016-03-02
  > Nästa text
< Föregående

Thekid71
Thekid71