Jag minns en tid när tusen kronor var mycket pengar
när människor sa, jävla Jas
och vår lärare lärde oss ord som solidaritet
sa, att om vi låter de komma hit
så låter de oss komma till dem
om kriget kommer över också oss
och jag säger inte att det var bättre förr
att vi levde rikare på något sätt
att min lärare hade rätt eller fel
allt jag säger
är att saker hade ett annat värde
det fanns upplysta avfarter
där vi släppte av och gav rum
nu är det enda som egentligen finns kvar
blinkande pilar, larm och kvartalsrapporter
fast människor säger fortfarande, jävla Jas
nu på många fler språk, vänds jorden
över de konstanta sanningarna
autenticitet från son till son
förmedlade från Hank Williams, till den tredje
"Some people win, some people lose,
some people never get to choose"
så som också vår lärare en gång i tiden sa