Vi kisade mot ljuset
Där Utanför nätet
ett fält av överblommade tankar
Livet
Stilla som urberget
Sänkte sej ner
Och åt ur våra händer
Tusen år har gått
Och orden
hade för länge sedan tröttnat
och gått hem

Fröet som skulle vara vi
Sparkade så vackert

För en gångs skull