Redan medlem?
Logga in
Pojken som gick genom livet själv"Tidig morgon i månens kalla sken en vågens son med smärta du föder doften du känner är ljuvligt ren det är barnet ditt som så vackert glöder Ett leende försiktigt dig pojken gav då du höll han hårt i din härliga famn en kärleksresa på öppet hav då din röst och tröst var hans trygghets hamn Barndomen nu kom med frihetens ljus en pojkes lyckas alla attribut kojor byggdes och med mycket bus bästa tiden var snabbt plötsligt slut En fader med trygghet från familjen flyr en moder i tårar med förlorad styrka liten pojke sökandes i skogens myr pappan var hans Gud och en helig kyrka Förtrollningen var bruten över en natt mamman tog flaskan mången dag pojken kramade varsamt sin lilla katt nu finns det bara du å jag Nu gick tiden plötsligt väldigt fort förvisad och hatad av sin egen mor "du får klara dig själv nu din lilla lort, ta ditt eget ansvar väx upp och bli stor" Sårande ord att ge ett förvirrat litet barn som ensam vandrade uti mörkret helt bar du moder som ska vara barnets värme och garn nu helt utan både mor och far Ett barn älskar dig vad du än gjort han förlåter och längtar till din värmande famn du vilsna moder finns nu vid himlens port där fridens ljus strålar vid din hamn Pojkens mamma du för alltid är din förstfödda grabb med en själ så len nu lever den killen precis som han lär ensam vandrandes i månens kalla sken..."
Bunden vers
(Rim)
av
Thekid71
Läst 228 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2016-03-07 03:38 
|
Nästa text
Föregående
Thekid71 |
