Där maskineriet tystnat
Det är där det är som mest kaotiskt

För när vi kurar ihop oss under höstlöven
Kramar trädens rötter för att inte sjunka lägre

Tro mig kaosets målarfärg är sällan röd
För när man inte längre kan falla, då faller vi igen

Kom o frys, här är vi alla ensamma
Kom o ät, här är vi alla välgödda

För hela grejjen är ju den
att vi ska åka i lyckokarusellen

Inte sitta fast, i lodrätsrondellen
Kom det är dags att lämna hissen

Kliva in och starta om
Det lugnande maskineriet