Den röda droppen faller tungt i evighetens lund
Ett överflöd av ömhetens lyster på en silkeslen kind
ger ett daggregn över vilsenhetens hav


Ett lockrop långt i fjärran ifrån valars djup
letar sig upp på vågens krusiga kam
viskar den röda droppen sitt namn 

Niamara , Niamara

Blod av älsklighetens kropp