famnen fylld av
tulpaner röda gula

buketten du gav

han skulle njuta
efter sin föreställning

men föll ur rollen

när han hade presterat
sitt bästa, kom tomheten

i solväntan
lägrar sig dimmor
ett förspel till vår

jag balanserar
mellan trånad och tanke

i brevet till dig
livsbejakande
kastar du ett getöga

över avgrunden

strandrågen vajar
böljande vågor väntar
på värme och vår

senryu dagen till ära.

bugar för alla
och lyfter min hatt för

döda poeter

pinnar plockar
bygger sig ett bo

den skatan

efter moln och regn
blänker försilvrad väg

klar bränner solen

öppnar mitt inre
för ditt blyga leende

viskar om kärlek

brisen kammade
björkars lila peruker

stammar gungade

vårsolen ritar
rötter på barmarken

skuggor från träden

lille pojken var
så liten att han sa

pappa till alla

vid nattens stormby
en spännande mazurka

hon dansar för mig

hennes leende
ansikte berättar om

orden han saknar

i natt hörde jag
marskatten jama sin

sjungande klagan

natthimmel öppen
stjärnbilden målar en väg

in emot ljuset

till din hamn jag för 

mina drömmar om oss
in mot sömnens land

ditt brev om kärlek
i marssolen jag läser

bländad av livet

vandrar utefter
ett vattenfall, vill
finna dess källa

lever på tre plan
kroppen och själen får sitt

anden till konsten

hennes inre liv
var rikt och levande

men utan vardag

han tar fiolen
från väggen, spelar upp

i ett hav av ljus

isbarken vilar
över urbergets klippa

välver en vår

avvand från dagsljus
lutar jag mig mot mörkret

solstrålar sticker

månskallen mörknar
av jordens passage

stjärnljusen klara

det smutsbruna klotet
kilar in sig bland molnen

så skönt du diktar
om vänskapens frukter

det goda livet