Jag saknar din kärlek
när morgonen stiger
där ljuset förtrollat mig
och minnesbilden niger
förförda till fulländning
under tillgiven stjärna
en klockren betraktelse
i gryningen mer än gärna

Jag saknar din kärlek
när dagarna är grå
under regntunga skyar
vill min tillvaro bli blå
den ångest jag känner
när du inte finns här
blir värre med åren
på gränsen till misär

Jag saknar din kärlek
när vårvinden leker
och minnenas scener
mot kinden min smeker
förlorad är min självbild
i avsaknad till livet
att allt skulle bli enkelt
är svårare än givet

Jag saknar din kärlek
dygnets alla minuter
och i det jag vill förmedla
av verklighetens tributar
det som en gång fattats
i allting som du lärde
är bortblåst i vinden
ett liv helt utan värde

Jag saknar din kärlek
och oss allra mest
viskningen i natten
blir en ond hjälplös gest
tiden blir aldrig mogen
för att ta ett eget kliv
allting har stannat
i formerandet av liv

(Copyright © ULJO)