... tar sin början
med litet hopp 
någonstans 
i djupet av min
själ och kropp ...

Hopp om
att sörjan
från föregående
veckas avslut
kunna reda ut
för att denna vecka
kunna återställa livet
och dess uppkomna krångligheter
till någonting bättre än förut ...

Ledsenheten 
är väl just för stunden
det som sätter prägel
på dagen som är
när min själ sätter segel
som mig fram 
genom resten av veckan bär ...

Önskar så innerligt väl
att tillvaron bjuder på förändring
som återställer det just nu 
förlorade njutbara skrattet i  min själ ...

Vill återfå min övertygelse
om livets makt och gåva
att verkligen mena mig väl ...