Mitt hjärta slår fortfarande

så långsamt framför teveskärmen genom rymdskeppet

mot all tid jag aldrig riktigt levt

eller dött - bara tänkt

kanske drömt



Ditt hjärta slår alltjämt

för människor du mött och inte mött

men ändå mest för ditt barn

som har allting jag aldrig kan bli igen

förrän nästa liv



Vårt hjärta slår ännu en gång

mellan rummen som vi bodde i

både hyreshus och slott, så många vrår att våra minnen går vilse

där i varandra

åter här