Ska mina sista ord bli en bön till Lazarus så hans händer skänker mitt mod liv?

Eller ska jag blint tro?
Famlande hoppas?
Kanske bygga en nydesignad mur?

”Kom, min Lazarus och sänd mig mirakel”

Inte är det jag? Eller?

”Kom Goliat och slåss!
Jag är beväpnad med ett suddgummi och ett murbruk av erfarenhet!
Kom igen bara!”

(Tänker inte berätta att suddgummit är tappat någonstans och att murbruket nästan är slut …)

Men, kanske om jag…

Denna dag är den första och den sista nakna dagen.
Och jag hör Koltrastens sång.