Han skrider fram med långa kliv
hon trippar nätt bredvid.
Ett tidlöst par, en kortleksgiv
ur lek med spel om tid.

Hans muskler ger ett övertag,
men hennes späda charm,
ger styrka av ett annat slag,
som vållar honom harm.

Ett rollspel med en huvudroll
där maskulinum styr.
Men femininum har kontroll
när känslolivet pyr.

En symbolik, en konsekvens,
en ödets ironi.
Ty här har ödet satt en gräns
för trumfens maktmani.

Den födslorätt vi gavs en gång
när livet blev vårt val
den bär vi med oss likt en sång
ur tillvarons koral.