Tacksam
Så det förvånar

Muren
håller mig
(nästan löjligt)
alltid vaken.

Sådär klarsynt
i mitt
inre
som hålls ifrån
löften

Intuitionen igen.

Mitt eviga facit.
Eller nej.

Facit är fel ord...
... framtidsskådande;
Är närmare rätt.

Min Ringare
i magkänslans Notre-Dame
som må vara ful
Men alltid sann

Vilken tur jag har
den sociala färdigheten

där hjärnan gör
hjärtats jobb

Och muren
blir inte som i Berlin
förrän
Rivaren
är
verklig.

Så nej.
Overkliga du.
Nej.

Bara tappra försök.
Beundrar dig för det.

Förkastar mig själv
som inte
själv
var sann i drömmen.

(Här är min bekännelse)

Jag vet hur min sommar blir

utan

fågelsång.