Jag kom att tänka på detta lycksalighets ords betydelse — beslöt att passera ett kort besök, en stund en vacker vårmorgon på havstranden .
Vita och gredelina syrener på båtklubbsgården doftade bedövande i morgonens fräschör. Jag satt på en strandbänk. Majmorgonen vaknade till liv på sandstrand. Endast en yngre kvinna är på stranden utöver mig. Hon sitter på sandmark och tar sitt morgonmål ute i det fria! Min illusion gällande henne var att hon har ledig dag. Hon hade ingen brådska, men vanligen är hon säkert i jobb. Hennes make gick kanske redan till arbete, hon till stranden. Här i denna text heter hon Helena.

Vinterns snålblåst är endast ett fjärran huttrande minne. Trots att det är en tidig vårmorgon smeker en varm vind från södern min bleka hud. Det är en härlig känsla på gammal och skröplig kropp. Gärna nöjer jag mig med en mild sommarvind då det inte mera finns en hand som kunde vårda mig ömt. Min käras hand är trött och berör ej mera. Det är förstås trist. Jag försöker glömma hellre än ömka. Därför sitter jag ofta just här nära havet i naturens hjärta. Det spelar ingen roll om det regnar eller skiner! Till ett gott slut är vi en del av alltet, alltså en del av naturen. Vi föds från ingenstans och vi återvänder en dag till ingenstans, men jag är säker på att vi existerar efter jordisk vistelse i någon skepnad. Närmast tror jag, att i ämnenas aggregationstillstånd. Det lönar sig inte tänka längre lönlös tidsförlust! Gud rår.

Sommarvind i maj? Ja, jag gjorde inget misstag. Kalendersommar börjar först efter en vecka, men idag känns det redan som det vore sommar. Varmt väder, molnlösa skyar, solen strålar och ett säkert sommartecken är tornsvalan, den första såg jag igår. Det är tråkigt men man hör inte mera svalans skriande från himmeln då man förlorar förmågan att höra högre ljud. Sommarn kom detta år i förtid.

I detsamma cyklade en annan äldre kvinna till stranden. Nu gympar hon redan på bryggan, sen klär hon av sig, hon har en simdräkt på sig under sin cykelklädsel. Hon plumsar i vattnet. Simstrandens små vågor krusar sig förgyllda av solen omkring henne då hon badar, då och då flyter i tur och ordning. På strandlinjen landar en hussvala efter en annan. De återvänder till deras byggen under takskägg med murbruk munnen full. Mina iakttaganden berättar om fullt lyckligt liv. En kopplar av, en annan grundar ett bo och senare en familj! På pension om man håller ögonen öppna har man tid till intressanta perspektiv.

Under solljus ser klibbals blad djupgröna och delikata ut. De skulle ge en härlig rökt smak, färgton och arom till strömmingar, böcklingar vilka även jag själv rökte ofta under mitt förgångna skärgårdsliv. Numera är jag en reell landkrabba. Jag var tvungen att avstå från min fiskarstuga på en härlig minnesvärd ö i östra Finskavikens skärgård. En så här klumpig, snart tafatt gubbe som jag klarar sig dåligt till sjöss, allena knappast inte alls. Med åldern blir man livsfarlig risk till sig själv. Tyvärr jag måste konstatera detta. Till all lycka kan vi få Sundoms böckling från Vasa! Men fiskes glädje är dels förbi.

På strandängen böljar maskrosors ocean. Överraskning men lite längre ut mot sidan blomstrar rikt en ’smultronholme’. Små vita blommor formar nästan en större blommatta. Solen kysser denna blommassa! Tärnan snurrar över vattenyta, vingarna slår fram och tillbaka i en hastig takt och lustigt faller den ner under vattenytan. Oftare stiger den upp utan än med fångst!

Nu lättar Helena sina kläder, lägger sig, ligger raklång på ett större badlakan. Hon solar sig. Hon vill bli solbränd. Folk som ivrar för hälsa, skönhet, välbefinnande och att man ser bra ut då man har blivit solbränd. Plötsligt rusar en mängd dagisbarn, unga flickor och pojkar, med sina ledare på stranden. Simvästar delas ut åt dem alla. Det hörs ett ständigt, ivrigt och roligt skratt och rop från strandlinjen. Vattnet är ej ännu sommarvarmt. Men det spelar ingen roll. Livet är sorglöst på havsstrand!

Min trogna kompis Eetu, cockerspaniel, flämtar. Han lider av hetta. Hundar har en varm päls, som de inte kan kasta bort på sommarn. Eetu söker sig i skuggan under bänken. Han gräver ner en fördjupning där han lägger sig!

En äldre gentleman är på morgonpromenad och sätter sig ner bredvid mig. Ett kort tankeutbyte om morgonens härlighet och väder. Jag ville prata lite mera med honom. För en ensam mänska, liksom jag, sällskap kan vara ett ”ovanligt nöje”! Men han gick vidare. Jag skulle ha velat fråga honom om lycksaligheten enligt hans åsikt vore likadan för ett ögonblick, under hela livet eller på livets kväll eller annorlunda. Jag fick inget svar.

Således skickar jag bollen nu till dig och frågar dig, när är du lycklig då du är lycklig? Är lycksalighet för dig en aktiv inställning till livet, en passerande stund eller kanske ett bakgrundsmusik, som lättar ditt liv?

© Heikki Hellman 2016-05-26