Oförglömliga reportage. Som i en dröm köper jag Azteka och tittar och knallar runt i rummen. Riktigt islamisk musik som början på Good Morning Beautiful.

Vrålapor på tjeckernas balkong en masse. Grannen liksom väntar med vita handflator eller blå tofflor. Det var bara ungefärliga bilder som först inte hade någon karat.

Läste där hemma hos honom Nordisk Kriminalkrönika och halva boken av Peter Hagman. Reportage om en musiker som är bankrånare och kommer att bli mördare med ruggig amfetaminblick. Åker tunnelbana, stannar vid en lyktstolpe.

Och dör elfte november.

Hans fudge gjord på korv, pommes. Stannade i Vasastan på en stad gjord av lera. Fudgen klibbar nog vid, hemlagad. Bortgjort samtal om att hon skrev om Ryssland och Tjeckoslovakien, om astrologi i en sorts lokaltidning. Men hon har opererat bort det mesta av de stora brösten då de tog på ryggen som en gastric bypass. En mycket fal omslagstjej ställdes till svars för de få krönikorna. Men åt en räkmacka och en tidning låg på ett bord, som om det var en marängbotten.

Det är söndag. Allting han gjorde refuserades, skivor, svartvita notiser, telefontid. Rullade iväg genom åren. Breven som blev en bok och en försändelse. ”Den uttorkade tungan”, säger han till radiostationen.

Det är verkligen skräp. Och clownens uttryckta vilja, att "ta mig", och den granne som helt enkelt väntar på att få tur.

Han kommer att bryta nacken en dag. Siri och Astrid och deras avlånga kvinnoskepp. Nu påstod han att det är svårt att vara man, därför att kvinnorna är så vackra. Det finns ingen orsak att misstänka. Pantade bara, viftade med kepsen, hade solglasögonen på bakhuvudet. Så det var oförglömligt hur kom och sedan gick.

Han blev medlem i olika föreningar men, tyvärr. Bara en av dem brukade bjuda honom till sina möten. Det är mer än ett café och han besöker cafeet ofta. De var vänliga och reserverade. På Miraval knyter han åt sig åtskilliga kontakter. Där kan man i välkomnande atmosfär ta en fika, lyssna på nästan alla sorters olika musik, så Café Miraval har en "stor potential" och jag tror att det finns själ att ompröva det beslutet på nytt, att de ska ta sitt pick och pack och lämna ön.

Han började med sitt nya skrivande, en bok, men skrev inte mer än han förmådde och såg folk av kött och blod som var precis som honom, och han kläckte en rad då och då. Men det var aldrig tillfredsställande. Och han vet ju inte ett smack om det egentligen, Men kände ett stort broderskap. Han hade bara varit bofast under några år men bläcket var på hans händer och måste rinna ut i pennan.

Och det var aldrig någon riktig djupmeditation.

Som jag har skrivit lever han vidare. Han skrev ett förlåt för allt dumt han har gjort, och gav ursäkter från hjärtat. Och hans känsla inför sig själv inte minst, och han gick in i huset utan att knacka.