lite saga, lite romeo och julia, lite död. mycket fantasy kanske
Alvmön och dvärgapojken
i skogens utkant
föddes en sommarnatt
en alvmö
en alvmö fager
som en sommarsol
växte hon upp
i skogens utkant
föddes en sommarmorgon
en dvärgapojk
en dvärgapojk
hård som järn
växte han upp
en dag hörde alvmön
ett dånande skrik
när berget skakade
bergatrollet jagade fram
och skulle alvmön fånga
i grottan hörde dvärgapojk
ett jättedån
när bergatrollet skakade
just när bergatrollet
skulle slå alvmön
i bojor
just då såg dvärgapojk
alvmön för första gång
och kär han bekom
när alvmön såg dvärgapojk
blev hon lättad
och honom kär
dvärgapojke slog
med nysmitt dvärgastål
trollet i band
dvärg och alv
famnade varandra
i livslycka
men lyckan varade
inte länge förrän
alvkungen ficka veta
och mön förbjöds
dvärgapojk träffa
men lyckan vara
inte länge förrän
dvärgakungen fick veta
och pojken förbjöds
alvamön träffa
men säg de järn
som kärleken kan hindra
och de möttes i
skymningsljus
men ack deras kärleksmöte
gick inte obemärkt
och dvärgapojken fick
smaka alvapil
och alvamön sörjde
och tog sitt alvaliv
med hans kniv