På Alsters Herrgård tittade jag på fotografier
och läste dikter av Fröding, uppsatta på väggarna.

Stannade till en god stund framför dikten
Ett grönt blad på marken
som passade så bra en dag som denna.

Grönt! Gott,
friskt, skönt vått!
Rik luft, mark!
Ljuvt stark,
rik saft,
stor kraft!
Friskt skönt
grönt!

Jag tyckte att den påminde om en haiku,
räknade stavelserna som stämde
med det vanligaste antalet
och såg framför mig en treradig tolkning.
Förlåt Fröding!

Grönt! Gott, friskt, skönt vått!
Rik luft, mark! Ljuvt stark, rik saft,
stor kraft! Friskt skönt grönt!

. . . men kan nu i efterhand konstatera
att Frödings version är tveklöst bäst!