Sitter och lyssnar på Ferlin
som med sin karakteristiska röst
läser några av sina dikter
på Kvarnen i Filipstad
där ett museum är inrett.

Här får jag följa honom i hans liv
från uppväxttiden i Filipstad
till de bohemiska åren i Klara
och den sista tiden i Roslagen.

Han känns mycket närvarande här
och jag blundar
och låter mig vaggas in i orden
och märker
att de kända dikterna
får en ny dimension.

Jag har i min ägo
ett gammalt fint exemplar
av Goggles
som jag plockar fram
när jag kommit hem.

Jag dröjer mig kvar en stund vid
Nu sover sorg  --
och här vid mitt öppna fönster
mot natten
känner jag hur någon
famnar min själ.

Nu sover Sorg och nu sover Skratt
och alla stjärnorna sova.
Men jag som vakat så mången natt
har ingen längtan att sova.

Jag måste vänta en stund och se
om inte något ska hända,
om inte någonting stort vill ske
förr´n natten lupit till ända.
                                          
                                       Nils Ferlin