Visst har jag förstått att det skulle pysa
Ilskan, sorgen, anklagelsen måste ut
Men det du sa fick mig att frysa
Att världens alla fel började med mitt beslut

Ja, det var jag som sa ordet först
Ordet varken du eller jag ville ha sagt
Dock var ju resan dit inte enbart min röst
Som kryssade mellan hindren vi lagt

Du ville inte höra att även jag känner smärta
I dina ögon lämnar jag allt och alla
Du ville inte se smärtan i mitt hjärta
Det var dina känslor som hade rätten att svalla

Du gråter, jag gråter, detta på varsitt håll
Kanske blir summan av två för stort
Vi har en varsin planhalva utan boll
På en äng som längtar efter bättring och bot

Måtte detta inte bli vårt slutgiltiga farväl
Be för en öppning i muren vi byggt
Jag vet att du vet att jag har mina skäl
Låt oss nu avsluta detta snyggt