Gryningens Sibylla har jag mött
kom med solen i en morgonstund
satt i min berså helt klädd i rött
förändrade mitt liv på en sekund

Ett leende jag såg kring hennes mun
när mjuka fingrar rörde vid min arm
ett leende ur välbehagets brunn
som gjorde mig så lycklig o så varm

Hon bad mig slappna av och andas ut
söka friden inuti min själ
o när jag sen blev sittandes till slut
lärde jag att känna henne väl

Gryningens Sibylla blev min vän
lät mig få ett annat perspektiv
lärde mig att söka sanningen
för att skapa ordning i mitt liv

Aldrig mer jag fäktar som besatt
tiden måste ändå ha sin gång
jag kan fylla den med mina skratt
jag kan fylla den med fröjd o sång

En körbärsros hon ger mig när hon går
vinkar åt mig med sin vandringsstav
så röd om kinden är jag där jag står
med handen lyftad när hon ger sig av

BodilSandberg-06