Jag har läst dikterna, om Campari bitter
Det bittra stärker det söta
Min fulversion heter Rosita, från Finland
Den är billigare

Jag ritar
och skriver texter

Om New Order spelar svänger jag mina höfter
En efter en domnar mina tår, mina fötter

I mina tekoppar häller jag bitter
Så skriver jag om Elsa

En flicka som aldrig vände sig om
Jag såg henne cykla iväg, hon såg aldrig tillbaka
Någon måste snart se mig

Mina väggar är vita, eller smutsgula av mina cigaretter
I min dövhet ringer brandvarnare endast irriterande

Jag är fortfarande kärleksfull när de lyfter mig till båren
Min kropp skakar, skakar ur sig sitt blod, målar mina väggar
Mot motorvägar och lyktor målar jag mina drömmar

I döva salar klädda i vitt vaknar jag
Fortfarande vid mitt hjärta skriver jag om Elsa
Jag vill stå på mina ben, jag ramlar
Utanför fönstren lyser moln askgrå
I bädden bredvid min skriker en gubbe
I vånda
Han skriker att de inte ger honom hans mediciner

I en sliten pläd vaknar jag
Efter ett bord där en tekanna står sitter min far
Han har somnat i ett ansträngt uttryck
Jag vill resa mig för att kyssa hans panna men mina bandage håller mig fast

Jag vaknar igen i en säng
Jag känner igen min gamla säng, mitt gamla rum
Som många gånger förr stiger min far in med ett fat
Rostat bröd, smör, plastig ost
Ett glas chockladmjölk
Jag äter i tystnad, under besvärade blickar

Om Elsa låg bredvid mig
"I know you like her"... "There are worse things in this world"
Ja, "It's not like we'll ever be pardoned"

En sista gång stiger jag upp, min fars hus drunknar i solsken
Han är på sitt jobb och han tänker säkert på mig
Det var bara tre månader sen idag jag var här senast
Dörren mot trädgården gnisslar, som den brukar
Det är, det var, nedförsbacke till sjön

Elsa berättade en gång om hennes båt
Hennes familjs båt
De seglade på måfå, ibland fiskade de

Sjön har en stenstrand
Stenar slipade av solsken och vågskum

Jag ångrar att jag inte tog mig en sista bitter
I soluppgången är det svårt att förstå
Jag älskade de dryckerna, jag älskade Elsa

Från under vattenytan bryts solens gryningstrålar på ett helt annat sätt
De känns på något sätt tyngre, eller mer sorgsna
Kanske är det för mig ett sätt att känna mig närmre henne
Eller ett sista vemod

Jag har nog inte bestämt mig
Elsa brukade hjälpa mig komma till beslut
I avvaktande, jag har lagt tunga stenar i mina fickor