Älskling!
så inte frön, av osäkerhet
i vår vackra lilla trädgård
Aldrig, ska den skuggan få fäste

och skaka inte lakanen
så att daggen lossnar
knoppen tvekar ändå,
i sin dvala

dra istället upp gardinen
och göm oss aldrig
för det som är obarmhärtigt, skarpt
och mörkt - tidigt om morgonen

för i nakenheten
växer vi

i takt
till kaffekokarens pustande
och frustande suckar