Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hömpö toxie




Ilrött/orange
Så himla trött,
mellan åkrar
på en
dammig grusväg.

Kommer åkande

Envar är vi på väg
I vår Sökar resa

Klockbågade blommor
Vid dikeskanterna

Färgar av sin stämning
På vårt inre

Häråt skall aldrig något
färdas mer

Tiden har inte råd
att upprepa sig

Inom det fasta mönstret
Individer,individer,invalider

Tänk själv.Förbanna ditt öde
eller älska det.

På väg,på väg, i evigheten
ett kosmos
Som inte förstår sig själv

Den letar aldrig
som
begriper allt.

Och Allt som hittat på
oss, till sin förströelse

För att inte ha så tråkigt
mellan varven, i tillvaron

Ser på oss med nyfikna ögon
eller gäspar stort,efter behag.

Och den japanske golfturisten
svär tyst, gnisslar tänder

När bolluslingen i en lysande
båge hamnar i en vattengrav
av vindens lek, med ett plask.

Och han krasst konstaterar att ett
Stort åskovädret snabbt närmar sig

Medan Tidsmaskinen, den
oförvitlige . .. rullar på.





Fri vers av Sefarge VIP
Läst 201 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2016-08-08 07:41



Bookmark and Share


  Onomatoprofet VIP
Har tiden råd att repa sig åtminstone?
2016-08-08

  Stefan Albrektsson
Livresan koncentrerad på en dammig grusväg - och tiden travar på som en blind häst.
De "klockbågade" blommorna är vackert - Humleblomster? Fingerborgsblomma? Blåklocka? Liljekonvalj?
Gillar växlingarna i texten: från stilla reflekterande till rena utfall.
Undrar över titeln... Hömpö? Toxie? Ngt giftigt? Kliar mig förbryllat i huvudet...
2016-08-08

  Stephie
Ungefär så här kan jag tycka att det är.. Jag menar att du beskriver det obeskrivliga.. Eftersom vi förstår det obegripliga med våra öden, ungefär så här. En eloge till dig!
2016-08-08
  > Nästa text
< Föregående

Sefarge VIP