vi går bredvid varandra
nedför gången
av bortglömda minnen

jag är aldrig ensam
så länge du finns

vi går hand i hand
din bleka i min
lika blek som prästkragarna
som står på rad utmed vägen

dina blå söker mina gröna
lyser som stjärnorna på natten

jag är lycklig
du finns här hos mig
vi går hand i hand
din bleka i min

du går en aning fortare
jag ser hur din skugga dansar jämte min

fast vår promenad suddas snart ut även den
faller in i glömska utanför tiden

och jag vill endast minnas en känsla av lycka
kanske även lite av välbehag

och du kommer börja blekna igen

med din bleka hand i min
skimrande blå ögon
en dansande skugga

tills du försvinner bland minnen