Hamilton!

-Stövare
-Tobak
Fd.fidekomiss
och adelsätt

Hon sitter på en fällstol
Röker med farfars pipa
Klappar sin hund.

Med geväret lutat mot
en blocksten,vill bara
komma ut,och känna
att hon tillhör något
annat än sig själv.

En historia som någon
annan berättat,

innan
Hon fanns till

Som mossan som överlever
på en sten

Stenen som härbärgerat
så många mossor

Och magasinerat så mycken
Värme till omgivningen

Ger nu tyst sin kraft
till henne som bär
på ett namn.

Stenar har också namn
Någon gett dem

Det vet de ej om

Men känner spänningar
Kallt,varmt spricker

Bara yttre kemi
men den inre?

Kanske kan även sten
känna tårar , hur det
smakar,och torkar in,

fastän ingen
snö smält på den. ..


På något sätt är vi kanske
ändå släkt, med varandra.

Utan att bära ett namn.