Jag vet att du är borta på riktigt nu.

Du lämnade dina kryddkärl, ståendes på rad. 

Jag har blivit med curry, så mycket curry, flera burkar

och flera flaskor Heinz Chili-sås - öppnade men nästan slut, allihop.

Hairspray. Grytor. Bestick. 

En hyllmeter med olika sorters te.

Och annat, smått och gott.

Sängen du sov i står kvar.

Obäddad, med täcket halvvägs ner på golvet.

Tar jag nyckeln, öppnar dörren, in till dig -

då är det tomt sånär som på några pappkassar med skräp.

Tomt. Tomt. Tomt.

Kanske en förnimmelse. Av din lukt. Kanske inte.

Du är borta nu.

Jag vet inte när vi kanske ses igen.

Det är kaotiskt och ovisst.

Du lever för dagen nu.

Jag traskar på. I samma mönster. I samma spår.

Jag saknar dig. Redan.

Ibland saknar jag ingen alls.

Men med dig är det annorlunda.

Du är alltid speciell.

I slutändan,

har vi bara varandra,

lillebror.