som en riddare av mitt brustna hjärta
håller du min tillit i kupade händer
varsamt skalar du lager på lager från mitt ärrade jag
blottlägger sanningen bakom vardagsglaserade ögon
säger åt mig att leva livet levande

någonstans i utkanten av ordflödet skakas illusionen
och jag känner den igen
den där längtan

längtan att bli någon annan, någon som inte hör hemma i sorg

men just nu
under dina blickar
landar livet mjukt i min famn

och jag håller det

nära