Jag flanerar längs stadens gator, småler och mår prima i solskenet, skänker till och med några slantar till en farbror med rullator, eftersom hans utsatthet framstår som seriös teater i verkligheten.

Det är en sådär dag när livet visar sina allra ljusaste sidor inom mig, en dag att älska liksom, men när en unge plötsligt räcker ut tungan åt mig går jag rakt in i en lyktstolpe och det blir nattsvart.

När jag vaknar upp är jag inte inlagd på sjukhus, utan ligger kvar på trottoaren, samtidigt som folk lägger ut filmer på sociala medier där de kallar mig för Charlie Chaplin.

Jag är kränkt, men farbrorn med rullatorn är mer kränkt. Han tror jag gick in i lyktstolpen för att göra spektakel av honom, men mest kränkt är mamman till ungen som bet sig i tungan när jag ramlade.

____________