dina ögon 

var blå,

midnattsblå

som himlen

om natten

och jag minns

att jag tycktes

mig se

allt

speglas

där

i dina

blå

ögon

små ögonblicksbilder 

av livet självt

verkligheten

dansandes

i din

själsliga brunn

tyst och stilla

men ack så flyktigt

att jag ej

var säker på

om jag verkligen sett rätt

jag förlorade mig

där

i dina blå

ögon

de sög mig in

höll mig kvar

badandes

i midnattsblått

vatten