Ibland beter jag mig verkligen som en idiot
På impuls startar jag massor med projekt
Tror att jag är nästan en über-mentsch
Sen rasar allting och jag ligger där i ett hörn som en skalbagge
Jag sover inte
Jag tänker att jag kanske skulle prata med någon
Men vem vill höra på mitt eviga gnäll?
Ska jag söka hjälp hos en läkare, doktor eller vad de kallas
Eller ska jag lösa allt själv genom att skrika på natten
Jag vet faktiskt inte om jag har så stora problem
men jag börjar känna mig som en missbrukare
Egentligen är jag nästan mer stark än en medelsvensson
Samtidigt kan jag vara så fruktansvärt känslig
Ett fel ord, en blick någonstans och hela världen rasar
När lusten till att föröka sig och längtan till att skapa inte längre finns där
Då är det verkligen kört
Och när kroppen protesterar i alla dess hål, magen dunkar, hjärtat slår för fort, ryggen bara ilar och andningen är värre än alla astmatiker tillsammans
Har jag från att sitta i en lägenhet i 10 dagar bestämt mig för att bli fitness-guru så vill jag se musklerna samma dag som jag börjar träna
Tålamod, lida, smärta igen, jag vill gärna skratta och jag vill gärna gråta
Nu hoppas jag på sömn, bara sömn