Ute blåser kusliga stormar
rätt in i sommarn
känslorna domnar
och det är höst
mattor på tork där ute
efter allt som varit
du höll dig till mig
kände värmen ur ditt bröst

Vi höll om varandra
och viskade små kärleksord
du gav mig din kärlek
jag slapp känna mig svag
det blåste natt från dagen
stjärnorna de tändes
det var inte du som frös
för det var jag

Vi låste dörren till huset
och kastade bort nyckeln
du trampade ner rosorna
när jag tog dig i din hand
vi balanserad på linan
till det vi kallade för vårt
du tog rodret till skeppet
och styrde sakta mot land

Jag längtar nu till hösten
och septembers sköna vind
här på din balkong
känner kärleken till vår lag
det var inte du som törstade
efter vårt vackra parti
och såg natten bli gryning
för det var jag

(Copyright © ULJO)