nog stöter vi oss mot varandra
medan öppna ögon spejar,
ut över havet som vi rör oss ur och i.
famnar allt mer i blindo.

hur snart kallnar inte vi?
när kroppen ställer sig, ensam
till allmänbeskådan.
i sökandet efter det som kan binda oss.
till något, någon.
om än för bara ett år, en månad, en timme,
en livstidslång minut.

symbolerna,
symbolerna är alla hål.
djupa som barndomens önskebrunnar.

hur många runda önskningar har inte kastats ner i dessa vatten?
till att dala, bärandes våra drömmar i form av fromma mynt,
till ett mörkt, tillsynes ändlöst håldjup.

kanske är sökandet efter cirklar då inte så konstigt,
när man tar detta med i beräkningen.