Vi vandrar han i hand
fröken Höst och jag
himlens luft är hög
och vinden blåser svag

Vi är vackra tillsamman
i våra gulröda kläder
frostbitna i håret
där i årstidens väder

Vi är kärlekens par
i gryningens linda
musiken i naturen
höstharpans skrinda

Vi vandrar genom livet
fröken Höst och jag
för kärleken vidare
med ett viktlöst behag

Novembernattens mörker
med oss gärna lyser
gesterna vi för med oss
gör att ingen fryser

Vi tänder ljus i natten
till de bortfarnas sinne
en slags tacksägelseakt
ett välbevarat minne

Vi vandrar natt och dag
fröken Höst och jag
genom hela vårt landskap
naturens fria behag

Gula löv på marken
små förgyllda stjärnor
vi är en slags ljusbärare
naturens egna tärnor

(Copyright © ULJO)