I tystnadens sal
lyssnar jaget

Till vindar födda
bland Solbrända
Oceaner

Vinden är blind
men mäktig,
viskar i lövsus.

Eller rasar med
krasande tegelpannor
Och vräkta träd som följd

Vi ser den aldrig
men känner av
dess följder

Den har nog alltid
slingor av sin själ
Parkerad i vår trädgård

Där allting rör sig
bland det som är stilla

Valda vingar bär.

Från väldiga
Oceaners vågdal. ..

Nu är den här
Igen.

Scch. scch. ..

Smeker ilande
ömt din kind.

Den vill dig
Bara väl

Att känna någonting
Så den vet
att den finns till

För
Det är ej så lätt
att vara osynligt osynlig



Verklighet
vad är det.

Kraften bakom
Vinden?

Rörelsen

Som ständigt
bär hän. ..

Inuti stillnaden
av drömda ord