Hökens öga
ser ut över fälten

Med skarp blick
och flygande
Vingar

Landar bredvid
ett videsnår med
Klorna i en virvlande
dunboll

Och Göteborgs tåget
Far dundrande förbi

Bara några meter
därifrån

I stilla Oktober-regn

Livets harpa susar
sina fina livstrådar

Ovanför sprakar
vajande elkablar av kraft

Hökens gula näbb är blodig

Att bara flyga hän
och bära skönhetens
sanning mättar inget.

Vingar och näbb
Är till för överlevnad

Svårigheten

Är till för de
överlevande

För det döda
har inget val.