Det är alltid en speciell känsla att åka tåg när det regnar.
Regnet piskar mot sidan av tåget
och rinner av glaset
inuti är golvet vått efter någons skor
men det värsta är kylan
regndropparna sitter i kläderna och skaver mot huden
i en metallburk genom landet
med krosssäkert glas
och inget isolerar
inte ens en vacker kappa

varje person lyssnar till sin egen musik
alla åt samma håll, men inte tillsammans
alla ser ut mot samma vindpiskade landskap
men det är inte samma saker de ser
en roman om en familj vars värld slås isär
en roman om en kvinna som säljer sig

men att se ut genom fönstret
vi ser bara skuggor
inget är egentligen

allt är avstängt under regnet
dimman isolerar
men inte värme