och i den här tystnaden
går så mycket outalat av
det vi en gång såg
oss själva vara

kände igen dig
kände du igen mig?

en still fråga om var
vi kunde ha varit
smög sig fram från insidan

du och jag
vi två hade
kunnat vara

men nu är vi här och
inte änns våra blickar
kan fästas på samma plats
och vi kan inte samtala
sorgsam sanning

kommer ihåg när vi
vandrade tyst sammans
och diskuterade varandra
smakade läpar och
mytologisk moralism

du och jag hade
vi levt friare om vi
hade varit varandra