Efter en ovanligt lugn natt utan orolig sömn, vaknade jag i ottan av grannhundens olåt. Det borde vara olagligt att låta så i tid och otid. Hunden verkar orädd och orsakar säkert otaliga otyg i området. Är folk omedvetna om orsaken? Är hunden olydig eller bara ovan vid omgivningarna eller är ägarna olämpliga eller bara oerfarna? Det är jag osäker på, men det känns olustigt och jag är lite orolig för att det ska bli som för ett par år sedan. Då var det riktigt otäckt.

Jag lämnade i alla fall sängen obäddad, fick på mig ett par omaka strumpor och en morgonrock som jag behöll oknäppt. Alla knapparna var alltså oi. Jag gick på ostadiga ben mot köket. I diskhon låg disken odiskad. Det såg osmakligt ut. Det var inte direkt otippat med denna oreda, men för ovanlighetens skull var diskmaskinen urplockad. Vilka som orsakat detta är ovidkommande, för det skulle ha varit oväntat om någon oombedd skulle ha rett upp i oordningen. Otaliga gånger har jag bett att de skulle lägga av med dessa olater, men mitt tjat verkar lämna dem opåverkade.

Otåligt väntade jag på att få omtala detta för mina osnutna odågor. Olydnad är väl en sak, men när det samtidigt är både osunt och olämpligt att lämna köket på detta sätt, blir jag omåttligt osmart på ett sätt som är olikt mig.

När de omsider dök upp fick de en ordentlig omgång ganska ovänliga ord av mig. De hade verkligen hamnat i onåd. Men när jag osat färdigt, kanske lite onödigt mycket, fick jag veta orsaken. Jag hade somnat tidigt kvällen innan och de var oroliga för att jag skulle vakna, så de lämnade disken ogjord, vilket jag varit omedveten om. Deras förklaring kändes lite oäkta, men jag är ovan vid att de talar osanning, så de var nog oskyldiga. Jag ville inte vara okänslig och ojust, så jag förlät dem, för jag älskar dem så oändligt mycket.

Ingen ville vara overksam och ohövlig, så vi hjälptes åt med allt, även med de otympliga grytorna. Sedan samlades vi omkring det omålade bordet, tillsammans med en orakad och något ovårdad, oklippt och otålig pappa, som för ovanlighetens skull omärkligt och osedd tagit sig in till oss i köket.

O, vilken oskön morgon som ändå slutade med en okomplicerad frukost, bestående av kaffe eller te och otaliga ostmackor.

Jag är ändå orolig, osäker och oviss på om de verkligen slutar med detta otyg, för även om det händer med ojämna mellanrum, så är det så onödigt. Men jag vet att sådana här ovanliga mornar kommer det säkert fler av.

Hur är det hos dig på detta område, tro...?