Mina drömmar är för stor för att passa in.
Född i en kropp i en stad där ingen blir någonting
Är man inte nöjd passar man inte in.
Med det största hjärtat som räcker till alla vänner, blir inte ensammare än så.
När man finns för allt och alla hela tiden men ändå sitter själv och lider...
Fången i en kropp, i en värld, i en tid där jag inte passar in.
Stänger gärna dörren för dem runt omkring.
Ingen förstår ändå orden, takten, ingen ser och ingen hör...
Alla talar inte samma språk!
Väldigt få förstår, jag orkar inte längre förklara.
Snälla låt mig bara vara...
Jag har varit ensam förr, hur än ont det gör så är det bättre så... än i sällskap av dom som inte förstår.
Här i ensamheten får jag vara jag, jag behöver inte förklara...
Men ondast gör det, att du som förstår, lämnar mig här.
Vart är du? Jag var där för dig...
Varför lämnar du mig ensam här?