Himlen spricker upp
öar av molntussar
över rymdens hav


Kunskapsballongen
sväller och vidgar ytan
mot ovissheten

Hon står kvar
när tåget rusar förbi
hennes hår lättar

I hall för hopp
tre unga damer dyker
i fritt vald stilart

Tio meter upp
från högsta hopptornet
- en stunt-statist

Darrande på lägsta höjd
en äldre herre

Sorgsenheten
finns i den klokskap
som kom försent

I sina drömmar

minns han sin ungdoms
stränga pacifism

vägrade vapen
vid sextiotalets
sjukvårdskompani

en var religiös
en skotträdd och en bara
inte ville

vill du försvara
din familj eller inte
det var frågan

furirens paroll
döda eller dödas
kändes absurd

om jag måste
döda någon annan
dör jag själv

idag erbjöd mig
filmskolan en timme
i dödsriket

Fanjunkaren
övade honom i
klarinettspel

men han fick upp tekniken
tack vare maskinskrivning


Mäns uttal lät löjligt om
det påminde om kvinnors

när jag var ung
skilde man på manligt
och kvinnligt uttal


Många vilse med spaden
och bibeln i händerna
utgrävningar i
Mellanöstern förändrar
Bibelns karta

Är konstens styrka
att stärka och stegra
vår livskänsla

eller ren underhållning
som inte ändrar ett uns

Haikuisten
konserverade
ett ögonblick

att dikta handlar
för honom mera om
livsstil än skrivstil

I byn följde jag
allt vad som hände - i stan
beskrivs behoven

Låga moln mot väst
höga flak drar bort åt öst
väder som leker

trädet tecknar
och målar med höstpalett
en Hälsingebock

I takt med
musikens svängiga rytm

lapphunden nickar