Jag sitter och tittar ut över havet och där
flyger svalorna högt upp i det blå.

Tänker på den tid som var
där ingenting finns kvar

fast ändå

den tid formade mig till den jag är
och minnena finns alltid kvar

Det gör inte längre ont

Vad vore jag utan den tid som
betydde så mycket för mig

Jag håller ju faktiskt på att bli
den jag vill vara.